andas och slappna av...
2012-05-27 @ 05:46:33
”Om bara” är så ensamt.
"Om bara" är destruktivt.
"Om bara" hindrar mej själv att
utvecklas och växa som människa.
"Om bara" har jag tagit bort, för om jag
känner att något behöver förändras, så
finns det inget "Om bara", utan då är det
bara att göra.
.
Det händer för mej som för alla andra att
inte tillvaron uppfyller mina förväntningar
eller når upp till mina drömmar om den.
Men jag tar det idag mot skillnad mot förr
med ett öppet sinne, och när jag tänker efter
så vet jag att allt är som det ska just nu,
det är den enda förväntningen jag behöver ha
just nu, tillsammans med mina långsiktiga mål i livet.
.
Men allt som sker i livet, allt som rör mej,
ger mej möjlighet att utvecklas eller förändras
och lära mej att bättre förstå höjdpunkterna
och fallgroparna på livets stig. Varje gång jag
väljer att sucka över det som inte är,
vänder jag ryggen åt en möjlighet att få det bättre i tillvaron.
Fokus på positiva saker, tacksamhet till det jag har
i stället gör mitt liv mycket enklare och underbarare.
.
Förr visste jag helt enkelt inte själv vad som är bäst
för mej. Jag trodde jag visste, men den "vetskapen"
höll på att ta livet av mej så många gånger.
Mitt synfält var så otroligt begränsat.
Det var mitt synsätt eller inget alls. Med otroligt
destruktiva resultat och handlingar av det tänket
som följd.
.
Det är mindre begränsat i dag än i går,
men det är fortfarande begränsat.
Men om jag ser tillbaka tre och ett halvt år
lite drygt så ser jag hur långt jag kommit från
de begränsningar jag hade då. Så det visar mej bara
hur viktigt det är att inte ha för bråttom, att inte
kräva att se resultaten av en förändring så fort jag
börjat med den. Det fungerar inte så. Processer
måste få ta sin tid.
.
De upplevelser som jag får uppfyller mina förväntningar
idag, för jag har full tillit att jag får alltid det jag behöver,
varken mer eller mindre, och sen är det upp till mej
att göra det bästa av upplevelsen eller att beklaga mej
med negativa reusltat eller positiva beroende på vilket
jag väljer. Jag vet att livet GER mej allt jag behöver för att
leva fullt ut nu och kommer GE mej det jag behöver i
morgon, så det behöver jag inte lägga onödig energi
på att gå och oroa mej för NU. Morgondagen tar jag
när den kommer och den kommer troligtvis bli minst
lika underbar om jag gjort mitt bästa nu.
.
Jag får vad jag behöver i fråga om kontakter,
äventyr, glädje och sorg i dag och alla andra dagar.
Om jag gläds och är tacksam för det jag får, med
vetskapen om att det alltid finns något gott i det som händer,
jag kanske inte ser det på en gång, men jag vet att jag kommer
att se det, då känns till och med motgångarna lättare.
Jag är i goda händer här och nu. Jag ska inte klaga och
jaga efter det jag tror att jag behöver.
Jag får alltid det jag behöver, när jag behöver det.
.
Jag ska ta ett djupt andetag och slappna av.
I detta ögonblick är alla mina behov tillgodosedda.
Mitt liv är precis så som det ska vara just nu.
Osjälvisk kärlek....
2012-05-26 @ 04:58:17
Det finns hur många exempel som helst
i historien på människor vars största uppgift
har varit att inspirera, förlösa och vårda andras begåvning.
En härlig uppgift tycker jag som jag strävar efter,
att fortsätta se det fina i varje människa jag möter,
utan att döma eller tro mej veta hur de känner
och tänker, och påpeka att de känner fel och
gör fel. Det gör de inte... De gör det, känner det,
som är rätt för dom just nu.
.
Jag vill finnas till som en medmänniska så
som jag vill ha andra med mej. Utan att folk
dömer mej, så vad är annorlunda? Tror inte
någon vill bli dömd av någon annan och det enklaste
att slippa det är att inte döma själv. Jag vet ju
ingenting om varför an annan känner och gör
som den gör, så vem är jag att döma?
Har dömt och blivit dömd i så många år och vill inte
vara med eller göra det längre. Och som resultat
så får jag oftast och ger respekt till andra och
därigenom mej själv.
.
Dömer jag någon så dömer jag mej själv, det
är oftast en projicering av mej själv, jag känner
igen ett beteende hos någon annan i mej själv
som jag inte tycker om, och då dömer jag i falsk
tro att det ska bi bättre i mej. Skitsnack!!! Det
blir bara värre. Jag försöker i stället se till
varför jag känner som jag gör och varför jag dömer,
och då kan jag ta tag i det som jag KAN förändra,
mej själv alltså..
.
Till min uppgift som medlem av mänskligheten
tycker jag att det hör till att ovillkorligt älska och
stödja dem som står mej nära. Även okända, för
de går även med mej henom livet.
Jag har dragits till andra för att uppnå ett underbart
mål som inte alltid är så lätt att förstå kanske.
Jag behöver andras medkänsla och inspiration
för att kunna ge mitt egna bidrag till den stora helheten.
Och de kanske behöver min.
.
Det räcker inte med att jag ska ägna andra
uppmärksamhet och omsorg. Min egen utveckling,
såväl känslomässigt som andligen, kräver att jag
tar lika god hand om mej själv. Jag kan inte älska
eller förlåta någon annan om jag inte kan älska
och förlåta mej själv.
Jag måste älska och acceptera mej själva
oreserverat innan jag kan ge något av bestående
värde till andra.
.
Jag måste ge det osjälviskt om jag vill att min
kärlek och mitt stöd ska kunna ge någon annan
något. Att kunna ge osjälviskt är ett
bevis på en sund självkärlek.
.
Osjälvisk kärlek verkar befriande både
på den som ger och den som får har jag märkt.
Om jag kan ge osjälviskt visar jag därmed
min förnöjsamhet, och det innebär att jag
är fri att ägna mej åt mina egna gåvor.
Det känns helt rätt och riktigt av mig att
uppmuntra en medmänniska i dag.
Jag ska handla likadant mot mig själv också...
sanningen helar
2012-05-25 @ 04:57:46
"Jag är inte sjukare än mina hemligheter."
.
Hör den meningen rätt så ofta och den är så sann.
Ju öppnare jag är mot andra desto mer sinnesro
känner jag. Om jag inte berättar sanningen om
mej själv om någon frågar hur mitt liv sett ut,
nu som då. Så kommer jag att gå runt och lägga
onödig energi på att vara rädd för att bli "påkommen"
om vem jag är. Jag är inte rädd för att visa
vem jag är idag och för att tala om vem jag har varit
genom de val jag gjorde då.
.
Stolt över den skada jag gjort? Nej absolut inte, men
jag kan inte förändra det. Jag har förlåtit mej själv
och försöker gottgöra den skada jag gjort efter
bästa förmåga.
.
Om jag bär hemligheter inom mej och
är rädd för vad andra ska tycka om de
får reda på dem, bygger jag upp barriärer
som får mej att känna mej utanför,
annorlunda och osäker.
Att bära på hemligheter hindrar mej från att
få behålla den frid i sinnet som jag har idag.
.
Att missbruket upphört är inte nog.
Det måste komma först, men det räcker
inte för att jag ska nå den balans som jag
vill ha och behålla.
.
Jag måste anstränga mej för att få
självförtroende, vara lycklig i nuet och
må psykiskt bra. Det är många steg jag måste ta.
Ett är att avslöja allt om mej själv.
Det kändes riskabelt och förödmjukande
i början, men när jag väl hade börjat
våga vara helt öppen så märkte jag hur mycket
det gav mej, det tog inget ifrån mej.
.
När jag talar om för andra hur jag är innerst inne,
visar mitt sanna jag, är det en invitation
till dem att göra detsamma.
Och när de gör det, skapar det starka band mellan oss.
.
Jag accepterar att de inte är perfekta och älskar
dem just därför. Och de älskar mej, därför
att jag är långt ifrån perfekt, det kommer jag
aldrig att bli.
Min forna ständiga strävan efter att vara perfekt
bara förvärrade de hemligheter som är
orsaken till att jag mådde dåligt.
.
I all min ofullkomlighet är jag värd kärlek.
Hemligheter skapar jämlikhet när de delas.
Alla har behov av att känna gemenskap,
av att känna sig jämlika.
och jag ser idag att alla är lika mycket värda,
vare sej dom kommer från gatan som mej
eller från ett slott.
.
Jag kommer att få många tillfällen att avslöja
mina hemligheter för andra. Jag ska våga göra det.
Jag har inget att dölja. För sanningen gör mej fri.
Det är i detta ögonblick jag lever...
2012-05-24 @ 04:58:15
Jag har märkt att det kan kännas inspirerande
att sitta på ett ställe där jag aldrig har suttit förut,
det kan vara en plats ute, i skogen, på en klippa,
på en bänk i en stad, eller en ny plats i mitt
inre. Titta på nya saker inom mej. För jag kan
alltid upptäcka nya saker, jag blir aldrig perfekt
eller fullutbildad i livet. För livet PÅGÅR hela tiden
så hur ska jag kunna saker som precis händer?
.
Jag möter saker NU när de händer,
och så kan jag tillsammans med min tidigare
erfarenheter uppleva och hantera vad som än händer
nu. Och jag lär mej medan jag lever. Enda sättet.
Jag kan inte lära mej av saker som ännu inte har hänt.
Försöker jag lära mej hantera ett problem som ännu
inte har uppstått så lär jag mej inte att hantera problemet
utan jag lär mej problemet, helt i onödan, jag skapar mitt
eget problem helt utan anledning, Bara för att jag tror och
oroar mej i förväg. Har slutat med det, det ger mej ett
härligt mående och liv.
.
Gång på gång, i dag och alla andra dagar,
kommer jag att befinna mej i nya situationer,
i nya omgivningar tillsammans med gamla vänner,
i gamla omgivningar och situationer tillsammans
med nya vänner. Varje ögonblick är nytt och
olikt alla föregående. Och varje stund kan skänka
mej inspiration. Bara jag tillåter mej själv att
känna ögonblicket nu fullt ut. Det är det enda
ögonblicket jag KAN känna. Att känna ett gammalt
ögonblick är skapat av min hjärna och att försöka
känna ett ögonblick sen är idioti och det är bara att
lura mej själv.
.
Jag färdas aldrig mer på denna väg. har jag hört
så många gånger, eller jag kan aldrig bada i en flod
på samma ställe med samma vatten, för likt floden
och vägen så rör sej livet hela tiden och det skänker
varje möte, varje upplevelse en djupare innebörd.
Varje steg på min väg har något att ge mej,
det är en insikt som skänker inspiration.
.
Inspirationen i livet, till att vilja lära mej mer hur jag
hanterar livet på dess villkor hjälper mej att nå
längre och längre. Jag kommer att bli uppmanad att
spränga mina nuvarande gränser. Kanske i dag.
Närhelst inspirationen kallar, ska jag lyssna på den.
.
Jag är redo för alla de utmaningar den ställer mej inför.
Jag behöver inte låta mina gamla snäva, personliga
förväntningar på mina upplevelser, på nya erfarenheter,
hindra mej från att vara öppen för alla de dynamiska
härliga, underbara möjligheter som erbjuds mej hela tiden.
Livet och inspirationen i det GER bara det TAR aldrig...
Om jag inte tillåter det att göra det genom negativt tänk
i form av självömkan eller ego eller rättfärdiganden.
.
Jag är helt villig att låta hela mitt inre jag bli engagerat,
inspirerat. Jag är helt villig att låta varje ögonblick
jag upplever vara det enda som fångar min uppmärksamhet.
Det är i detta ögonblick jag lever...
ta vara på chanserna...
2012-05-23 @ 04:54:22
Sysselsättning är nödvändigt.
Det behöver inte handla om jobb, utan
att kanske bara sysselsätta mej med något,
för att inte sitta i bekymren, eller motgångarna
jag befinner mej i. En sysselsättning med att
göra vad jag kan för att lösa ett problem,
eller acceptera att jag har en motgång som
alla andra, och sysselsätter mej då med att
ta mej igenom motgången på bästa vis.
Inte sysselsätter mej att beklaga mej på bästa
vis, det hjälper mej aldrig.
.
Vänta ut ett problem, utan handling, eller
frossa i en motgång, klaga över att den har
hänt JUST MEJ, kommer aldrig att lösa något
problem eller hjälpa mej ta mej igenom MIN
motgång. Det kommer bara att göra mitt mående
sämre. Det väljer jag inte idag längre, utan jag
väljer att lösa de problem som uppstår, vara tacksam
för motgångarna som GES till mej, för de gör mej
så mycket starkare om jag bara vill möta dom så.
.
Att ha drömmar och mål, kanske bara ett dagligt mål
om att göra det bästa av den här dagen och att uppfylla
dem är nödvändigt om jag ska nå mitt mål i att göra
det bästa av livet här och nu. Det finns en mening
med mitt liv, även när jag inte kan urskilja vart jag är
på väg, även när jag tvivlar på min förmåga att bidra med
något. Låt mej fortsätta att ta tillfället i akt när det står mej till buds.
Bara jag känner att jag gör vad jag kan för att gå framåt
och inte längre bakåt, så räcker det långt för mej.
.
Jag levde i många år i förhandlingsförlamningens töcken ¨
i mitt gamla liv. Om det inte gällde att göra destruktiva
saker mot mej själv och andra, där var jag inte handlingsförlamad
alls, utan det handlade jag bara på hela tiden. Jag har väntat,
väntat och hoppats på att omständigheterna skulle förändras,
jag har till och med bett om det, men jag vågade inte förändra
det som har stått i min makt. Förändra MEJ alltså.
Overksamheten hade förlamat mej. Berövade mej själv all makt
i att må bra i livet, jag valde själv att inte se livets mening för mej.
.
Men nu har jag fått en ny chans. Mina nya tankesätt
och attityder till allt som händer har förändrat min tillvaro.
Jag har fått något att leva för varje dag, även de dagar
som känns hopplösa och värdelösa.
Jag vet att de dagar som känns mest värdelösa är de
värdefullaste, för då pockar livet på min uppmärksamhet
att jag kanske behöver förändra något. Då gör jag det
idag, direkt jag upptäcker det.
.
Jag kanske får för mej ibland att jag inte har något att
sträva mot just nu. Jag är inte då uppmärksam på min
vägledning jag alltid får av livet. Jag kan alltid sträva
emot att vara nöjd med dagen när jag går och lägger
mej i kväll, inte ångra att jag inte tog vara på chanserna
och erbjudandena som livet hela tiden ger mej. Det strävar
jag mot hela tiden, varje dag, och jag lyckas sträva dit
med lyckat resultat i stort sett varje dag, annars får jag
försöka lite mer nästa dag och se till vad jag missat.
.
Jag kan vara tyst inom mej, lyssna inåt och utåt på svaren
som hela tiden finns och låta mina dagdrömmar fungera
som pekpinnar. Jag har en betydelsefull insats att göra,
och jag får alla de möjligheter jag behöver för att
nå mitt mål. Jag kan lita på att jag duger och på att jag behövs.
Jag ska ha ögon och öron öppna för de möjligheter
som står mig till buds i dag.
Acceptans.
2012-05-22 @ 04:58:31
Acceptans för mej handlar om att välja att både se
och stå ut med verkligheten,
hur plågsam och smärtsam den än kan tyckas vara,
I slutändan är det ändå jag som bestämmer hur
mycket jag väljer att den är smärtsam eller plågsam,
ju mer jag tror på det desto värre blir det.
Så varför intala mej och programmera min kropp
att verkligheten är så? När det är mina tankar
som gör den så, inget annat.
.
Jag accepterar att det känns att leva, men är idag
tacksam i stället för att våga känna ALLA känslor,
särskilt smärta och plåga, och när jag vågar ta
i dom känslorna med, så kan jag enklare ta mej
igenom det som händer, utan att välja att gå in
i dåligt mående. Det behöver jag inte välja bara
för att jag är i en motgång, håller på att LÖSA ett
problem. DET BEHÖVER JAG INTE ALLS om jag inte vill.
Vill jag må bra ändå så undviker jag att välja det.
SÅ ENKELT!!!
.
Acceptans är att se verkligheten utan att undvika,
försöka fly, förvränga eller döma den,
skylla MIN verklighet på någon annan,
hur jobbigt det än kan vara.
Med verklighet menar jag både den
yttre verkligheten runt omkring,
som exempelvis anhöriga, bekanta,
helt okända, vänner och ovänner.
Har inga ovänner idag när jag tänker efter,
de som jag känner att jag eller dom tar negativ
energi från nån av oss väljer jag helt enkelt
bort ur mitt liv.
.
Naturligtvis EFTER jag berättat vad jag
känner och tycker. Annars är det ju jag som bara
våldtar någon annans känslor, och det har jag slutat med.
Talar jag inte om vad jag upplever och känner så
ger jag ju inte den andra en enda möjlighet att
förstå och kanske förändras om den själv vill det. Inte
för min skull utan för sin egen, Oftast vet inte personen
ens om hur den andra reagerar på dens agerande,
och hur ska den kunna inse det
om jag inte berättar?
.
Och så har jag den inre verkligheten
som jag måste acceptera och den
inre verkligheten som kan vara
olika tankar och känslor.
Och hur jag handlar på dom har
jag det fulla ansvaret för, det har
ingen annan.
.
Att ha ett accepterande förhållningssätt
innebär inte att jag måste avstå från
att försöka förändra en situation, mej själv
utan att sluta upp med att föra krig mot mej själv
och min tillvaro.
.
Acceptans är, hur paradoxalt det än kan låta,
inte att sitta passiv utan att aktivt handla i
enlighet med mina mål och värderingar.
Acceptans hjälper mej att släppa alla
påhittade krav i mitt liv och på detta sätt
hittar jag större harmoni i livet. Jag kan
leva underbart JUST NU med hjälp av det
gamla. Bara jag accepterar och förlåter mej
själv för mina tidigare val. Idag kan jag ju
välja annorlunda. Inte svårare än så...
.
Acceptans är härligt, när den är ärlig och öppen...
Acceptans är enkelt när jag lever på livets
villkor och gör det bästa av varje situation
som uppstår, accepterar den och gör det
jag kan för att ta mej igenom den på bästa sätt.
Acceptans för mej framåt...
MEDmänniskor inte MOTmänniskor
2012-05-21 @ 04:56:41
Ibland färdas mina medresenärer på samma
väg i sina hjärtan som mej. Därför de kallas MEDresenärer
och inte MOTresenärer kanske? Vi kan hjälpa
varandra eller slå undan fötterna för varandra.
Ska de nå målet? Ska jag nå målet?Ska skeppet segla utan dem?
Utan mej? Eller ska vi nå våra mål tillsammans och segla
tillsammans? Det väljer vi själva, tillsammans och
var och en för sej. Jag väljer att glädjas åt
andras framgångar, deras lycka och sträcker ut
en hand om det behövs och om någon vill ta emot
den, annars är det ingen mening.
.
Jag kan inte erbjuda
det jag har till någon som inte vill ha det.
Jag kunde inte ta emot någon annans hand i så många
år, pga mitt ego och krav på att allt skulle ske på mitt sätt.
Det sättet som så uppenbart inte fungerade och som höll
på att ta livet av mej. Men egot var större och starkare än min
uppfattningsförmåga och verklighetsuppfattning då
att det verkligen var så. Min förnekelse i att det endast var
MINA val som fört mej dit där jag var var enormt.
.
Men så började jag våga släppa på mitt ego, och mycket
släppte genom det, jag började lyssna på andra, jag började
kunna ge av mej själv. Jag kunde glädjas åt någon annans
framgångar.
.
Förr gjorde jag tvärsom, var avundsjuk och missunnade
andra lycka och det de hade och tryckte ner de som redan låg.
Med det självklara resultatet att andra gjorde så mot mej.
.
Andra kämpar med samma svårigheter som jag.
När jag behandlar mina medmänniskor som kamrater
på pilgrimsfärden får jag stor glädje av vår ömsesidiga hjälp
som alltid finns där om jag vågar ha ett öppet sinne och
verkligen vågar se det som hela tiden ges. Fokus på
bra positiva saker helt enkelt. Inte se bara till det som kanske
inte känns bra. Det hjälper inte, jag måste ta reda på varför
det känns så och sen göra något, allt som krävs av mej för att bli
av med det om jag inte mår bra av det.
.
Jag lärt mej se och använda förmågan som VI ALLA bär med oss
med att sluta vara osäker på mej själv, tro på att jag KAN i stället
för att förr tro stenhårt på att jag INTE kunde. Klart jag inte kunde
med den inställningen och sluta konkurrera med andra.
Konkurrens är inte bra. Livet och välmåendet är ingen tävling,
mår vi alla bra så mår jag om möjligt ännu bättre.
.
Konkurrens får mej att glömma bort mina unika egenskaper.
Jag är bäst i världen på en sak... att vara JAG, det kan ingan annan
än jag vara, och jag kan eller vill inte vara någon annan. Jag är stolt
och tacksam för den jag är idag. Stolt för det förflutna som gjort
mej till den jag är idag.. När jag tävlar med andra får jag inte
förlora perspektivet, utan komma ihåg att uppskatta mej själv,
vare sig jag vinner eller förlorar.
.
Jag gör så gott jag kan, därför ska jag inte betrakta
andra som rivaler och konkurrenter. Jag ska se dem
som bröder och systrar, som MEDmänniskor, inte MOTmänniskor,
som också gör så gott de kan.
.
I dag ska jag be om förmågan att inse när mina
medbröder eller medsystrar utkämpar samma strid som jag.
Denna häriga strid som kallas livet. Och om jag njuter av
"striden" är helt upp till mej. Varje liten stridskamp gör mej
ÄNNU lite starkare om jag tillåter det.
Förlåtelse, ödmjukhet och tacksamhet...
2012-05-20 @ 08:38:37
Ett förlåtande sinnelag är som en magnet som
drar till sig det goda. Ingenting gott kan undanhållas
ett förlåtande sinnelag. Och genom att ha det mot ALLA,
så blir jag inte fången i gamla oförrätter som det är endast jag
som tillåter att fastna i genom att inte förlåta.
.
Jag förlåter andra för min skull mest, för att gå vidare,
jag behöver inte alls tycka att det var ok det som hände,
men jag accepterar ATT det hände, och jag tillåter mej
genom förlåtelse att släppa det och väljer inte att må
dåligt i något som ändå inte kan förändras på nu.
.
Det som kan förändras är min syn på det, och genom
förlåtelsen så väljer jag inte att älta saker som bara
blir att kännas värre ju mer jag ältar, och då tillåter jag
dem som jag inte förlåter behålla makten över mej och
mitt mående. Vill jag tillåta det mer? Nej!!! Och lösningen
är att förlåta dem ALLA. Utan undantag!
.
Det är inte för deras skull jag förlåter, utan för min egen
skull, för att inte fastna i gammalt dåligt mående. Och så
länge som jag inte förlåter så kommer jag åter och återigen
komma tillbaka till en dålig känsla eller mående. Jag vill
inte tillåta det längre, så jag förlåter.
.
Vilken befrielse att förlåta och inte tillåta andra ha
en påhittad makt över mej. Den makten har jag
skapat själv genom att inte förlåta.
.
Förlåtelse framkallar ödmjukhet, som i sin tur
väcker tacksamhet. Och tacksamhet visar
vägen i mitt underbara liv och lycka. Ju större
tacksamhet jag känner för allt jag möter i tillvaron,
desto större blir min belöning. Jag känner stor
tacksamhet att jag KAN förlåta idag. Utan rättfärdiganden
eller undantag. Jag accepterar livets gång på det viset
och allt som tidigare skett.
.
Jag upptäcker inte allt det goda i livet förrän
jag har lärt mej att visa tacksamhet.
Och tacksamhet upplever jag lättast när jag
har ett förlåtande sinnelag.
.
Jag vill vara förlåtande och överseende.
Och gör mitt bästa för att vara det. Och det som
hjälper mej mest är att tänka; Vill jag bli förlåten för
mina forna misstag, för den jag var då? Självklart...
Jag vill ju inte vara dömd för den jag var igår idag.
Det vill nog ingen annan heller?
.
Om jag dagligen är uppmärksam på det,
underlättas mitt förhållande till omgivningen
och jag får lättare att tycka om mej själv.
Och eftersom jag älskar mej själv kan jag
idag älska andra, vilket i sin tur färgar av sig på
sätt att uppträda mot dem. Den onda cirkeln har slutits,
och då krävs det förlåtelse och överseende.
.
Genom förlåtelse släppte jag mej själv fri.
Då fick jag en ny syn på det som tilldrar sig i livet,
och då kunde jag börja känna på lyckan jag har
hela tiden, här och nu, inom mej.
Det kunde jag inte känna så länge som
jag inte förlät det som ändå redan hänt.
.
Ett förlåtande sinnelag äger magiska krafter.
Hela mitt liv har förändrats till det bättre när
jag har ett förlåtande sinnelag.
Faller alltid uppåt...
2012-05-19 @ 08:02:59
Mot mina drömmars mål ska jag fortsätta
och om jag snubblar eller till och med faller,
ska jag inte välja att stanna kvar där,
och skylla på någon annan för att JAG fallit.
Jag ska inte förlora mitt mål ur sikte, nej
jag ska ta MITT ansvar, erkänna att det
var JAG som föll och resa mej ända upp.
För först när jag nått toppen så kan jag
se nya spännande toppar att fortsätta bestiga
oh njuta av klättringen. För den rätta utsikten
mot nästa topp har jag just nu där jag befinner
mej på min klättring nu.
.
I dag kan jag, ni, alla, var och en av oss,
se tillbaka på livet och få en skymt av
varför det ena och det andra hänt,
och hur det passar in i mitt livs mosaik.
Om jag inte är rädd för att se det som hänt
som erfarenheter i stället för som förbannelser.
.
Jag kan minnas tuffa bestigningar i livet och
verkligen SE och KÄNNA hur mycket starkare
jag blivit av dom. Dom bröt inte ner mej som jag
inbillade mej förr i tillfället de skedde. Idag vet jag att
tuffa hinder för mej framåt, starkare än nånsin,
bara jag vågar se det så och inte klagar på att
hindren kommit, utan tackar för möjligheten
och erbjudandet jag fått till att växa mej starkare.
.
Och så kommer det att vara även i fortsättningen.
Jag har snavat många gånger. Jag har fallit hårt,
kommer med all säkerhet att falla hårt igen.
Jag kommer att snava även i fortsättningen.
Men jag lär mej mer och mer om mej själv,
om varför jag snavar eller faller och om hur jag
ska bära mej åt för att komma på fötter igen.
Och jag väljer själv om jag blir starkare av varje
snavning eller fall, eller om jag tillåter mej att bli svagare
av dem genom självömkan och rättfärdiganden tex.
.
Livet är en ständigt pågående process.
De tillfällen när jag snavar och faller behövs
för att jag bättre ska förstå vilka steg jag
måste ta för att nå toppen, nå mina drömmars mål.
Jag snavar ju oftast för att jag ska lära mej att gå
på ett annat sätt eller i någon annan riktning, jag gör det
ju inte för att jag ska bli liggandes kvar i sörjan.
.
Jag förstod inte förr vad mina snubblande fallande steg
betydde i det förflutna. Jag såg de bara som att det var
för att hindra mej i livet. Och försökte samma steg,
gång på gång, med samma resultat naturligtvis, bara
lite smärtsammare för varje gång. Till slut gjorde så
ont att jag inte visste om jag skulle kunna resa mej igen,
MIN PERSONLIGA BOTTEN...Woooohooo för den idag!!!
Då blev jag villig att ta andra steg och en annan riktning
och det har gett mej ett härligt liv idag.
.
När jag faller vet jag idag helt och fullt ut att det
är för mitt eget bästa jag faller och om att nu
liksom tidigare faller jag ”uppåt” och inte nedåt.
Bara jag ser det och utnyttjar den styrkan det finns
i att falla eller snubbla.
.
Jag kommer att få mer och mer överblick över helheten
med tiden, jag har inge bråttom idag. Jag ser delar
av den dagligen. Min mosaik är som den ska vara,
och även mina snubblande steg behövs....
Kan inte förändra någon annan....
2012-05-18 @ 09:07:57
Jag har lyssnat på andra, och tagit till mej
så många andras sätt att hitta tillbaka till livet
från sina helveten. Jag har tagit en bit här och där,
provat nya vägar, vågat släppa dom om jag
känt att de fört mej bakåt i stället för framåt.
Är så otroligt TACKSAM till alla er som gett mej
möjligheten att prova att finna min väg, även eller
framför allt till eras vägar som inte passat mej, det är
dom jag lärt mej mest av, jag har då kunnat tagit ansvar
och lämnat det och funnit en annan väg.
.
Det är så jag funnit MIN väg, genom att våga hitta den
med hjälp av andra. För MIN väg som jag hade innan,
då jag bara gick efter mitt ego fungerade ju så
uppenbart INTE. DEn höll på att ta livet av mej
så många gånger, genom mer eller mindre medvetna överdoser,
kriminella uppgörelser som gick så fel...
.
När jag tänker efter är det under att jag
lever över huvudtaget idag.
Tacksam för det undret och jag vårdar det undret
så gott jag kan idag genom medvetenhet och vilja att
fortsätta göra ALLT jag behöver för att gå framåt och inte
längre bakåt. Jag har funnit dagliga verktyg för att
må så bra som jag vekligen gör utan att mina gamla
tankar kommer in och försöker lura mej att livet
är komplicerat och smärtsamt. Det är det inte om
jag inte tror på det.
.
Att skriva är ett av de verktygen, jag låter inte något
växa sej starkare inom mej på det viset och jag upptäcker
rädslor eller gamla beteenden direkt eftersom jag går
igenom mitt inre varje morgon och jag behöver inte släpa
med mej negativa saker om de dykt upp sedan igår. Jag kan
använda dessa saker för att växa och då blir de ju positiva.
Jag kan skriva i timmar utan några som helst bekymmer,
jag vet precis hur det kommer att gå. Jag kommer att
ha vuxit lite från den stunden jag började. Skriver här,
skriver låtar osv...
.
Sen har jag ju andra verktyg som jag använder tillsammans
med skrivandet. Gitarren, musiken, träning, jobb osv...
Allt är en helhet och jag gör det jag tycker om, jag väljer
att inte BARA göra saker som jag INTE tycker om.
I och för sej så tycker jag om ALLT som händer i livet,
bara mer eller mindre, men jag vet att allt i mitt liv
är för mej, så varför inte ta hand om det och möta det
positivt, även om det inte alltid är så jävla kul att
betala räkningar, men jag vänder det till tacksamhet,
jag KAN betala räkningar idag, så jag har någonstans att
bo, jag har mat varje dag, jag har ALLT jag behöver just nu.
.
Så har det långt ifrån alltid varit, som under de åren jag
bodde på gatan. Då hade jag varit ÖVERLYCKLIG över att
KUNNAT betala räkningar för mat och till nånstans att bo.
Idag KAN jag det och är lycklig för det.
Så därför betalar jag räkningar idag och njuter av det.
.
Tror det är viktigt att hitta något att göra,
någon aktivitet där jag kan glömma mej själva?
Bara vara i nuet. Jag gör mitt inre arbete på morgonen
och genom det har jag HELA dagen på mej att njuta i nuet,
utan att ha något tungt med mej som tynger ner mej.
.
Så något som jag kan koncentrera hela min
uppmärksamhet på? Ja jag har det och jag kan
sammanfatta det enkelt. LEVA LIVET helt och fullt
NU, nu när jag har möjligheten.
Jag koncentrerar mej på livet och lever det i stället
för att i onödan oroa mej för det och i såna fall
förhindra mej att njuta av livet, precis så som det är.
Upp och ner...Men aldrig dåligt om jag inte övertalar mej
själv om det och tror på det.
.
Egocentricitet och självupptagenhet hör till missbruket,
hör till det destruktiva inom mej, det hör till det jag försöker
tillfriskna från. Det är inte alltid lätt att hålla fast vid beslutet
att låta bli att syssla med mej själv och mina egna
problem och prövningar i livet. Men jag vet ju att
jag bara kan förändra mej själv och ingen annan,
så kommer jag på mej själv att försöka förändra
någon annan, så går jag bara tillbaka till mej själv för
några år sen, om någon hade försökt förändra mej
mot min vilja, då slog jag bakut och körde i mej ÄNNU mer
knark och gjorde värre brott...."bara för att visa den som försökte
förändra mej"...
.
Så om jag kommer på mej själv att jag gör det, så frågar jag
mej själv; "Vill jag göra den människan så ont att den
använder mer?" Absolut INTE är ju svaret på det. Så då
slutar jag försöka förändra någon som inte vill förändras,
på det viset hjälper jag den mer.
.
Och jag har insett sanningen om att vilja förändra
någon annan. Jag behöver göra en förändring på
mej själv, men har inte viljan eller törs göra förändringen
hos mej själv. Och tror då falskt att det är lättare att
försöka förändra någon annan. Om jag påverkas av någon
annan, så måste jag titta vad det är jag blir upprörd av
och förändra det jag kan.. MEJ SJÄLV ALLTSÅ....
.
Svårare än så är det inte, och jag slipper det falska ansvaret
som jag själv skapat i att jag måste förändra andra.
Jag behöver och KAN bara förändra mej själv.
Det räcker för mej att veta det.
.
Jag ser inte längre att leva som att kämpa som tidigare.
Och när jag slutade att se livet som en kamp utan
som en gåva, då började jag leva.
Jag råkar lika ofta ut för problem i livet som alla andra,
som jag måste ta itu med ensam. Mina problem mitt
ansvar att lösa dom Och om jag gräver ner mej i
mina bekymmer som förr växer de sej starkare.
Jag blir fången i en ond alltför välbekant cirkel.
.
Men jag behöver inte sitta fast i den. Jag kan börja lösa
problemen direkt de uppstår, varken före eller efter,
utan då när de är, och i det ögonblicket jag börjar vilja
lösa det, is tället för att föda det genom att stanna kvar
i det, då redan har jag gjort problemet lite mindre
och jag är närmare min lösning.
.
Jag kan ta mod till mej och göra vad jag helst av allt vill,
börja på något nytt. Jag behöver känna mej fri från
den inre oron för att inse att jag är förtjänta av en större frihet.
Och den friheten får jag av att inte oroa mej för saker som
ännu inte har hänt, saker som jag inte vet något om än.
.
Livet är NU och väntar på mej bakom nästa vägkrök.
Jag ska rikta hela min uppmärksamhet på världen
utanför mig själv.
lycka.. en frihet...
2012-05-17 @ 09:11:00
Lyckan är en form av frihet,
och jag är fri idag. Jag har förtjänat
min lycka och min frihet. Det har du med.
Men jag förtjänar bara lyckan om jag inte
stirrar förgäves på en lycka längre fram,
bara om det och det finns eller är. Jag förtjänar
och känner bara av lyckan jag har just nu.
Så varför missa den chansen och ångra mej sen?
.
LYCKAN ÄR NU...INGEN ANNAN GÅNG!!!!
DEN lyckan kan jag bara känna då.
.
Livet är en process, och jag gör stora framsteg.
Varje dag, kanske just för att jag väljer att vara
aktiv i min process, varje ögonblick, inte blir lat
och tror att allt bara ska ramla ner i famnen på mej.
Det sägs att "allt ordnar sej", det GÖR det, men jag
måste ju handla för att det ska ordna sej. Om jag inte
gör det är det bara en ovilja att ta ansvar för mitt
liv att säga så.
.
Jag behöver göra ibland smärtsamma
ansträngningar för att saker ska ordna sej. Men jag
måste ALLTID handla. SEN kan jag vänta på resultatet,
det kommer när jag är redo och får det NÄR jag handlat
rätt. Handlar jag fel, så får jag göra om och handla på
ett annat sätt. Jag fördärvar inte längre kroppen och
själen med droger och kriminallitet. Jag förstör inte längre
andras liv genom våldsamma indrivningar, hot, rån, våld.
Jag försöker gottgöra all den skada jag gjort genom mitt
handlande förr.
.
Ett kanske livslångt arbete. Vissa saker KAN
jag inte gottgöra, för det skulle innebära NY skada för andra,
bland annat mej själv och min dotter, mina nära, för det skulle
kanske ge långa fängelsestraff. Så där får jag göra en indirekt
gottgörelse genom att inte göra om det.
.
Jag har en liten stund varje morgon åt att söka vägledning.
Jag arbetar med De tolv stegen, med mitt inre, använder
min coachingutbildning på mej själv och ställer frågor så
jag upptäcker de svaren jag behöver och kanske inte ser annars,
och det går bättre och bättre för varje ny dag som jag medveten
och gör en så liten ansträngning för att må bra.
Jag har brutit mej loss ur mitt gamla beteende.
Och jag har befriat mej från mina negativa attityder.
.
Min problematik med beroendepersonlighet kommer jag
att alltid få leva med. Men jag kan leva MED den idag,
vara medveten på hur jag tänker och handlar. Jag ser den inte
längre som något negativt, jag har accepterat att det är så
och använder mej av det i stället för att välja att tycka
synd om mej själv. Det för mej aldrig framåt. Jag är tacksam
för mitt beroende, för det gör mej till den jag är idag, och jag
får så mycket nya insikter hela tiden just för att jag har beroendet
MED mej och inte längre MOT mej.
.
I och med att jag beslutade mej för att se det goda i
mina upplevelser och hos mina vänner och
bekanta, gjorde jag mej av med många hämningar,
många gamla attityder och falska övertygelser om hur det
skulle vara. När jag slutade vara negativ till allt så slutade
allt kännas negativt. Så enkelt det var, det gällde bara att
fatta att det var enkelt och inte övertyga mej själv om
att det var svårt, för jag tror på mina övertygelser, så tror
jag svårt så blir det svårt, tror jag enkelt så blir det enklare.
.
Det bereder vägen för glädje, inte bara för mej själv,
utan även för alla andra som jag uppträder trevligt mot.
Ler jag mot någon idag så kanske det smittar av sej och
det är kanske precis det den behöver just idag. Ett leende,
ett bemötande av någon annan. Jag vet hur mycket ett
av de väldigt få leenden jag fick av någon som passerade
betydde när jag bodde på gatan de åren.
Jag kände mej lite som människa och det gjorde oftast
min dag då. WOW!!! jag blev sedd!!! tänkte jag då.
Om jag lever på rätt sätt följer glädjen av sig själv.
Och kan jag glädja någon annan idag, så ska jag i alla
fall försöka. Vad har jag att förlora? Att vi båda mår bra av det?
.
Varje gång det krävs en handling av mej i dag
ska jag först ta en kort paus och fundera igenom
på vilket sätt jag ska handla.
Det sätt som överensstämmer med mitt inre jag
och som känns bra, är det rätta.
Och det sprider glädje och det ger mej kontakt med
den lyckan jag har inom mej NU.
.
Det står alltid i min makt att sprida glädje.
Det beror på mina egen attityd.
Förlåtelse ger frihet från andras makt över mej.....
2012-05-16 @ 08:44:11
Ge världen det bästa du äger, så får du det bästa i gengäld.
.
Så enkelt är det faktiskt... Det jag ger får jag tillbaka.
Ger jag kärlek, ärlighet, respekt och omtanke till andra
så får jag det oftast tillbaka, så länge som jag inte kräver det,
då får jag det inte. Men det funkar tyvärr åt andra hållet
med, ger jag inte respekt och ärlighet åt andra, klagar på
andra, så kommer jag att få samma bemötande av andra.
Så det är bara för mej att välja hur jag handlar i livet
och så får jag tillbaka av samma mynt.
.
Vid alla tillfällen i livet så skördar jag som jag sår.
Om jag visar respekt för andra, vinner jag deras respekt.
Om jag visar kärlek, får jag tiofalt igen.
Om jag bemöter andra vänligt, underlättar
det mitt förhållande till dem och jag får oftast
ett vänligt bemötande tillbaka.
.
Av mina medmänniskor får jag det jag ger dem,
om än inte just nu och just här. Men jag kräver det
inte längre att få tillbaka på en gång. Jag gör det inte
med en baktanke om att det SKA ge mej något, ger det
mej något så tar jag emot det när det kommer.
För då vet jag att jag förtjänar det då inte förr.
.
Jag är övertygad om att om jag gör en
ansträngning för någon annans skull, passerar
det inte obemärkt, jag kommer att få tillbaka det
jag behöver, NÄR jag behöver. Kanske inte av den
personen som jag gett en omtanke, men jag får tillbaka.
.
Min fordran står i proportion till vad jag själv har gett.
.
En viktig aspekt på tillfrisknandet är att jag lägger
stor vikt vid mitt eget beteende och mina
egna egenskaper. Det är bara mina beteenden
och handlanden som jag KAN styra över.
.
Om jag granskar mej själv och mitt bemötande
av andra människor ser jag hur mycket det har förändrats
sedan jag lämnade mitt missbruk och den kriminella
värld jag levde i då. Förr hade jag bara tankar som:
”Vad han gjorde mig…” och ”Vad hon sa till mig…”,
och jag gav igen med samma mynt.
Och jag fick tillbaka på samma sätt hela tiden.
Karusellen var igång hela tiden.
.
Det var först när jag kunde släppa saker, kunde
förlåta andra för deras ageranden som jag började bli fri.
Så länge som jag tänkte på hämnd och att ge igen på
samma sätt som jag hade blivit behandlad, tillät
jag mej själv att stanna kvar i det dåliga.
Jag var inget bättre än de som jag hatade och därför
hatade jag mej själv och låste mej själv till att må bra.
.
Genom att förlåta så släppte jag mej fri. Förlåtelse
handlar om att jag släpper andras makt över mej fri,
att de inte styr över mej längre och mitt mående, det handlar
inte om att jag tycker det de har gjort är ok, men jag accepterar
att det har hänt, och jag går vidare genom livet genom att
släppa det och förlåter det som hänt. Jag förlåter mej själv för
att jag tillåtit mej att påverkas av andras negativa handlingar
och det gör jag genom att förlåta DEM.
.
Hur underbart är det inte att veta att jag kan
framkalla ett kärleksfullt bemötande genom
att själv bemöta mina medmänniskor med kärlek!
Genom att förlåta så KAN även jag bli förlåten, bara
jag försöker gottgöra på bästa vis. Jag kan aldrig bli
förlåten om jag vägrar att förlåta, så enkelt är det.
Och varför välja att stanna kvar i gammalt genom
att inte förlåta, när jag vet lösningen idag???
.
Jag har en avsevärd makt över ebb och flod i livet.
I varje ögonblick har jag makt över mitt eget beteende.
Därför behöver jag aldrig överraskas av livets villkor.
Som jag sår får jag skörda. Jag ska utnyttja alla tillfällen
att vara vänlig och glädjas åt gensvaret.
.
Som jag själv vill bli behandlad, bemött, förlåten, respekterad
accepterad, så måste jag VILJA göra mot ALLA andra...
Utan undantag eller "om bara"....
Livsfilm.. ruta för ruta...
2012-05-15 @ 07:05:12
Nuet omsluter det förflutna.
Jag hade inte haft nuet om inte det
förflutna funnits... Likt en film så har varje
liten enstaka bildruta lika stor del för att
se helheten i slutresultatet av filmen eller
se helheten i livet fram tills den bildruta som
är precis nu. Hur ska jag kunna fatta filmen
om jag inte väljer att se alla bildrutor?
Då missar jag ju en del av handlingen,
orsaken till att jag är i handlingen som
är just nu.
.
Och jag väljer själv om jag vill se helheten,
se resultatet NU eller om jag väljer att inte titta
på vissa bilder, för att de känns för mycket,
men då får jag acceptera att det inte känns bra
i mej för att jag inte förstår handlingen fram tills nu.
.
Jag har villigheten idag att titta på ALLA bilder och
jag ser mer och mer helhet för varje dag. Jag kommer
alltid att ha nya bilder att upptäcka som jag kommer
se och känna MER av livet av.
Jag älskar filmen idag, just för att jag vågat se alla
bilder, framför allt de smärtsammaste, och erkänt att
jag själv har skapat de bilderna.
.
Då kan jag titta på bilderna och släppa
dom bakom mej och känna resultatet
av MIN film just nu. Men jag går tillbaka ofta, varje dag och
ser om det är några bilder jag missat, och det är det alltid,
för jag har fått en lite bättre syn än igår och kommer alltid
att upptäcka nya saker.. Älskar att upptäcka idag...
.
Mitt liv som alla andras består av ett mängd bildrutor
som hänger ihop med varandra ungefär som delarna i en film.
Det som har hänt tidigare och det som ska ske i dag
är sammanfogat en gång för alla. Det förflutna har gjort sitt,
och det kan aldrig utplånas. Det nuvarande är alltid sammansatt.
Det är det som gör livsfilmen.
.
Under månader och år av mitt förflutna såg jag
framåt mot den kommande dagen med fruktan.
Jag fruktade det värsta, och oftast inträffade det,
eftersom det oftast sker som jag väntar mej.
.
Men jag kan påverka filmen som mina samlade erfarenheter
utgör. Det bidrar som den här dagen utgör kan
lätta upp färgen på helheten, det kan skärpa kontrasterna,
det kan göra handlingen i filmen djärvare och underbarare.
.
Vad har jag framför mej i dag? Livet!
Hur ska jag regissera min film? På bästa vis med de gamla
bildrutorna som mall hur jag kan eller inte kan göra!
En arbetsuppgift som jag ser fram mot med glädje
eller fruktan? Med stor glädje idag för jag vet vad det ger!
Problem? Lös dom! Ensamhet? Sluta välj att vara ensam!
Jag är aldrig ensam om jag inte tycker synd om mej själv
och väljer ensamheten, bl a genom självömkan.
Dåligt mående? Tänk tillbaka och se hur mycket värre det har varit!
Och ta reda på varför jag mår dåligt... Att tänka på att jag mår dåligt
hjälper mej inget, det blir det bara värre av.
.
Det sätt som jag tar mej igenom dagen på, minut för minut,
timme för timme påverkar min syn på kommande minuter och timmar.
Inget ögonblick är helt isolerat. Varje ögonblick är en del
av den helhet jag skapar. Jag är regissören, Jag skapar min egen film
nu, under inflytande av mitt förflutna. Jag gör min film på bästa
eller sämsta vis, det väljer jag helt själv.
.
Jag ska gå vidare i dag. Jag ska göra nya spännande
underbara bildrutor. Jag behöver inte göra kopior av gamla
bilder bara för att jag kan. Jag kan se de gamla för att inte kopiera
dom och få ett underbart mående av det.
Jag ska föreställa mig att dagen blir god.
Jag ska skapa ögonblick som förhöjer skönheten
i den film som mitt liv utgör.
.
Älskar och vårdar min film genom att ständigt skapa NYA bilder....
Jag har del i allt som händer...
2012-05-14 @ 07:57:45
Förödelse. Störtade verkligheter som exploderar
vid misslyckade landningar. Mitt hjärta brister,
det var mina drömmar och hela min värld.
Det var min inställning till livet fram till för 3½ år sen.
Att allt var kaos, smärtsamt, och livet gick emot mej,
att det var andras fel att jag var känslomässigt död,
det var andras ansvar att "rädda" mej att lösa MINA problem.
.
Ju mer jag trodde på att det var så, desto mer skapade
jag mitt liv så att det blev otroligt smärtsamt, jag skadade
otroligt många, min dotter, mina nära och kära, helt okända,
både fysiskt och psykiskt, så där försöker jag gottgöra
så gott jag bara kan, vet inte om jag någonsin kommer
att bli klar med det jobbet, men så länge som jag ärligt gör mitt
bästa så kan jag inte göra så mycket mer.Och gottgörelsen
till andra började med att förlåta mej själv, innan jag gjort det
så skulle jag aldrig kunna be om förlåtelse till någon annan.
.
Desto mer jag tänkte så, att livet var smärtsamt och
komplicerat och försökte fly från verkligheten med ofantliga
mängder droger varje dag, desto längre kom jag
ifrån det härliga liv jag har idag. Jag SJÄLV gjorde mitt
liv komplicerat och smärtsamt. Av eget val... Visste inget
annat då. Men det gick tack och lov, med ett smärtsamt arbete
till en början att få bort de tankesätten, DÅ började det bli bättre.
.
Och mitt välmående som jag har idag, började i och med att
jag gav upp, de gamla tankesättet, kapitulerade och erkände
MIN del i ALLT som sker mej. Där var nyckeln för mej.
I ALLT som händer mej, i mitt mående, har jag ALLTID en del
i det. Oavsett vad det gäller, det finns inga undantag, jag
HAR alltid en del i det, hur jag möter saker, hur mycket jag
tillåter mej påverkas av andras beteende, jag behöver inte
gå i försvar eller handla på samma destruktiva sätt som den
andra om jag inte själv vill och väljer det.
.
Jag har del i allt... Retar jag mej på grannen, för att han
håller på med något som jag inte tycker om eller om någon okänd
gör något som jag reagerar på så har jag tagit del i det.
För att jag valde att gå in i något som inte hade med
mej att göra egentligen, så där ligger min del i att jag
kanske är upprörd eller mår dåligt. Det är lika i allt som
sker omkring mej. Jag väljer min del i det och får stå för den.
Och då måste jag stå för min del i det. Jag hade inte behövt
att bry mej, men i och med att jag gjorde det så har jag del i det.
.
Jag vet ju idag att sånt handlande hör till det förflutna
och det kommer aldrig någonsin att hjälpa mej att lösa
ett problem, eller föra mej framåt. Handlar jag likadant
som den som jag inte tycker om handlandet hos så
är jag ju inge bättre själv.
.
Det kan handla om alla slags relationer till andra,
jag kan bara se till min del, och förändra MIN del
i det som jag inte tycker om, jag kan inte förändra
någon annan. Är jag missnöjd och känner att en
någon relation till någon annan inte är bra för mej,
så har jag hela tiden valet att göra något åt det,
inte genom att skylla på den andra, utan att erkänna
min del, och så har jag hela tiden valet att lämna
relationen om jag inte finner någon lösning.
Jag väljer hela tiden om jag vill stanna kvar i
något dåligt.
.
Det händer ofta att jag inte får det jag vill,
det kan gälla en viss arbetsuppgift,
ett vänskapsförhållande, en viss begåvning.
Men det är helt ok idag, tycker faktiskt om det,
för det är genom att få det jag inte vill ha som
jag växer som människa av, av det som jag kommer
till nya insikter.
.
Och jag vet idag att jag får alltid exakt det jag
behöver i just detta ögonblicket. Ingen av oss kan
se vad morgondagen kommer att bära i sitt sköte,
och mina drömmar siktar alltid mot ett ögonblick i framtiden.
De utgår sällan från de verkliga förutsättningar som
är nödvändiga för min fortsatta andliga utveckling
och mognad. Det viktiga är att inte leva i framtiden,
i målen som ännu inte har nåtts, utan att leva fullt ut
NU och njuta av färden mot mina mål.
.
Det finns en mening med mina drömmar.
De ger mej något att sträva mot, de leder in mej
i en viss riktning. Men de är aldrig lika långsiktiga
som det mål livet har i beredskap åt mej.
Jag klarar av så oändligt mycket mer än jag förr var
medveten om, för att förr hade jag ett slutet egoistiskt
sinne och det stoppade mej så otroligt.
.
Så idag drivs jag av att utveckla min förmåga just
vid de tillfällen när det känns som om hela
tillvaron rasar för mej. Jag vet att det måste kännas
så ibland, men till skillnad från för så ser jag möjligheterna
jag har att bygga upp igen, något starkare än det som var
innan, och jag använder de gamla erfarenheterna som
viktiga byggstenar tillsammans med nya byggstenar
av nya insikter.
.
Jag vårdar mina drömmar ömt – men hakar mej fast
vid dem. Jag klagar inte för att jag inte är där än.
Jag vet att jag når mina mål och drömmar, när jag
är redo för det. Det räcker för mej att veta det, DÅ
kan jag njuta av det jag kan njuta av i stället. Det
ögonblicket som är just nu.
.
Min rätta uppgift i livet är så mycket mer än mina
käraste drömmar. Jag har fått och får hela tiden
de redskap jag behöver för att förverkliga livets plan för mej.
.
Mitt synfält och mina drömmar är inte så begränsade som förr.
Om en av mina drömmar krossas i dag så vet jag idag
att det var inte meningen, inte just nu i alla fall och jag
är idag förvissad om att jag får en ännu bättre,
om jag bara vill. Och inte väljer att stanna kvar i det
krossade utan ser att det är så det ska vara just nu.
.
Jag VET att jag når mina drömmar, bara jag inte lever
i dom, jagar dom, utan lever i ögonblicket på färden
mot målen.
Tillsammans blir det vi..
2012-05-13 @ 08:47:11
Någonstans under min nya resa i utveckling,
min nya resa i livet började jag upptäcka hur jag
innerst inne är och alltid har varit egentligen, men jag
hade lyckats gömma det så bra bakom droger, våld
och kriminallitet, men när jag började våga att SE
den jag var och förlät mej för den jag varit, så började
jag kunna finna mej själv mer och utveckla den som
egentligen var.
.
Jag slutade föda den destruktiva delen av mej
och började föda den bra delen av mej, och det var då jag
började fatta de beslut som jag får ta det fulla ansvaret för.
.
Besluten i att göra det bästa av livet, oavsett vad som sker, här och nu.
.
Fatta de besluten främst för min egen del, för jag kan aldrig
leva någon annans liv, men genom att fatta de besluten så
lever jag TILLSAMMANS med min omgivning på bästa vis.
Det inflytande jag har, det utövar jag genom mitt eget liv
och genom vad det blir av mej själv. Genom den jag själv
skapar genom mina val och handlande varje dag.
.
Att helt och fullt ta ansvar för vem jag är,
för mitt val av vänner, för de krav jag ställer
på mina egna prestationer, att dag efter dag besluta
mej för vad jag vill göra av mitt liv, det är ett äventyr
som jag aldrig förr har upplevt.
Älskar mitt äventyr...
.
Månader och år gått till spillo kan tyckas när jag passivt har
dragit mej undan livet genom mitt missbruk av droger, kriminallitet
eller andra människor. Men nu står jag mitt i mitt nya liv.
Och jag ser idag inte att åren gått till spillo, jag behövde
gå den vägen för att fatta vad livet handlar om, för att
vara där jag är idag. Så jag är helt tillfreds med det förgångna,
är tacksam för det, för det har gett mej ovärderliga kunskaper
om livet NU som jag hela tiden kan använda som erfarenheter
om jag vill.
.
Tillfrisknandet och mina nya tankesätt ger mej dagligen
nya tillfällen att ta del i livets stora äventyr.
Det ger mej tillfällen att dela med mej av min
speciella begåvning till dem som jag möter på
min väg genom livet. Och jag kan ta till mej av
alla andras speciella unika kunskaper och begåvningar,
som vi alla har.
.
Jag blir till under varje ögonblick i livet.
Detsamma gäller mina vänner. Jag ska glädjas
över att jag ensam eller tillsammans med andra
kan upptäcka hur jag och dom innerst inne är.
.
I dag ska jag gratulera mig själv och mina medmänniskor.
Och vara glad och tacksam för att jag är jag och att
du är du. Tillsammans blir det vi... En helhet....
